december 13, 2005

Decemberstress och vandalisering

Tiden rullar snabbt nu, men ändå på ett sätt märkbart långsamt. Allt handlar givetvis om flytten nu. Vi har packat ner ungefär en tredjedel av vårat bohag. Resten återstår och skall avklaras under denna vecka.

Annars har jag hunnit med lite brödbak, glöggavsmakning, besök på Skansens julmarknad, och att vandalisera en bil. Jo, du läste rätt.
Jag gick i godan ro, vid Enskederondellen här om kvällen. Grön gubbe och jag knallade orädd ut i gatan med barnvagnen. Plötsligt får en av bilisterna för sig att köra. (Mot knallrött, i en rondell dessutom.) Han stod längst fram vid övergångstället och behövde bara vänta på att jag skulle gå över och att det skulle bli röd gubbe och sedan då grönt ljus. Men plötsligt så bara körde han, jag var mitt ute i gatan (den är tvåfilig). Jag skrek rakt ut. Han hörde mig genom rutan och tvärnitade. Han missade barnvagnen med kanske två decimeter. Jag blev vansinnig och smällde näven allt jag kunde rätt ner i hans baklucka. Han öppnde dörren och ropade, utsäkta -- mitt fel.
Dra åt helvete sa jag och försvann på andra sidan gatan. Han stängde dörren och körde vidare i rondellen.
Som tur var upptäckte han nog först när han kom hem den knytnävsstora, djupa bucklan han just fått på bakluckan som en present från mig och min grabb.
Så kan det gå. Don't mess with my boy, skitskalle!

4 kommentarer:

SANDRA sa...

Lugn och fin nu...

Anonym sa...

men herregud ..så hemskt! blir rädd! man kan bli påkörd ju ..
/A

PO sa...

En spin off på din berättelse: För ett antal år sedan bodde jag med en polare i en lgh. Vi hade varit och veckohandlat en kväll och jag parkerade bilen utmed en enkelriktad gata i en sidoparkering. Min kompis tar två bärkassar och går över vägen för att komma till vår port. Jag låser bilen och greppar två kassar jag med och ser då en man komma ut med en hund, utan koppel på andra sidan gatan. Lite längre upp för gatan på väg mot oss kommer en bil. Hunden tassar lätt ut mitt i gatan och stannar. Häpen och lite paralyserad står jag och ser bilen komma allt närmare. Jag börjar ana oråd och lite tyst till en början säga...-Akta hunden. - Han kan väl inte...!!!! För att sedan se att han kör rätt över hunden. Jag reagerar instinktivt och släpper bärkassarna och gör en hoppspark rätt in i bilistens vänstra bakdörr. Bilisten , som är en äldre man, tvärnitar och öppnar dörren. Jag vrålar till honom. - Hur faan kör du!! Såg du inte hunden du körde över!!! Han svarar: - Vilken hund?? - Är du dum i huvudet, skriker jag lite halvt chockad. Bilisten stänger dörren och kör iväg. Jag vänder mig mot hunden och ser hur den ruskar av sig lite och vankar lätt mot sin husse. Jag tar kassarna och går fram till honom och frågar hur det hade gått med hunden. Då svarar han: Det var väl inte så farligt!..och menar på att jag hade överreagerat. Är du med dum i huvudet, han körde ju för f*n över din hund!!! Äsch, säger han och tar hunden och går. Förbryllad över händelsen tar jag mina kassar och går mot porten. Inne i porten står min kompis och väntar. Han säger: Vad fan håller du på med. Du kan ju inte sparka in bildörrar på det sättet.
Då visar det sig att han inte har sett någon hund, bara att jag hämningslöst skickar bärkassarna i backen och gör en hoppspark in i bildörren. Då vände han och gick in i porten och såg inte resten av händelsen.
Ja, så kan det gå....

SANDRA sa...

Underbart PO!