januari 23, 2007

Jag talar med döden

Lotten bloggade igår om att om du får möjlighet att träffa ett par personer, numera döda: vilka skulle det i så fall vara och vad skulle du i så fall fråga.

Utan allt för mycket eftertanke kom jag fram till följande fem.

1. Jag skulle vilja träffa min pappa.
Jag har inte träffat honom sedan jag var barn och det vore onekligen trevligt att få språka med honom som vuxen, nu när jag är pappa själv. Först av allt skulle jag dock slå honom på käften. Ett enda knytnävsslag rakt på truten, som kompensation för att ha blivit snuvad på en hel tonårsrevolt. Sedan hade jag gärna satt mig ner med honom över en pilsner eller två och snackat lite skit.

2. Jag skulle kunna tänka mig en middag med Jesus och liksom reda ut begreppen; hur var det där nu igen?

3. Jag skulle kunna tänka mig ett besök i San Franciscos Haight-Ashbury-distrikt sådär runt sommaren 1968. Bara för att få insupa atmosfären som inspirerade så många musiker till stordåd. Janis Joplin, Jim Morrison, Jimi Hendrix, Neil Young, Joni Mitchell, Frank Zappa, Van Morrison med flera, med flera.

4. Jag skulle kunna tänka mig ett besökt i efterkrigstidens Paris. Frottera mig med den kulturelit som då frekventerade staden. Prata med författare, konstnärer och skådespelare.

5. Jag skulle kunna tänka mig ett besök i Grez-sur-Loing någon gång på 1880-talet för att träffa den skandinaviska konstnärskolonin som huserade där då. Med Carl Larsson och August Strindberg i spetsen.

Det blev kanske fler platser än personer. Men så får det väl vara?

2 kommentarer:

Lotten Bergman sa...

Ah, jag hade ju helt glömt bort att lista min önskan om att få åka till Max Yasgurs åker 15--18 augusti 1969.

(Ja, det är heller inte en fråga till en död person utan en geografisk plats i dåtiden.)

Anonym sa...

Klart att en plats är helt ok, det är ju där man träffar folk. :)

Intresanta platser också, måste jag säga.
/s