juni 23, 2004

I mitt hjärta skapas tomrum

Frågorna är viktiga. Onekligen jätteviktiga, men jag får ändå känslan av att jag mest lallar omkring och på något sätt eller annat mer leker vuxen än tar tag i saker och ting som den vuxna person jag utger mig för att vara.

Jag skapar plats nu. Inte bara i lägenheten utan i hjärtat. Plats som skall fyllas av ett helt nytt liv. Plats att leka på. Plats för diverse turer mellan sängen, sången och hjärtkammarflimret. Jag vet vem och jag vet när och jag vet att det aldrig någonsin varit mer på sin plats att skapa utrymme för framtiden. Inte bara det att vi behöver en till garderob och plats i kvadratmeter. Det är i blodet lika mycket som i lägenheten som jag möblerar om. Just nu livsviktiga saker måste få ge vika och det faller sig säkert naturligt vad som får trilla ur korgen. Men för tillfället vet jag bara att det kommer att bli så. Allt kan inte hinnas med. Eller det är ju det det kan. Jag skall bara omprioritera vad allt är. Lite lätt sådär.

Men det är inga problem. Allt är nu faktiskt guld och gröna skogar och jag ser hur många levande hjortar som helt. Det är mer ett konstaterade. Jag skall slänga saker. Rena blodet. Klippa mig och skaffa mig ett jobb som jag redan har.

På något sätt känns det som att mina resonemang de senaste veckorna har fastnat i Magnus & Brasses gamla framåt-och-bakåt-vals. Jag griper tag i problem bara för att genast finna ett tjog nya som på ett eller annat sätt relaterar till det inledande problemet. Först så går det framåt och en, två, och tre, fyr. Sen så går det bakåt och fem, sex, och sju, ått...
Om sanningen skall fram så gör jag inte så himla mycket åt de identifierade problemen. Jag tar dem ad notam och sen händer inte mycket mer. De blir inregistrerade i min tvetydiga hjärnbalks gråceller...
...och sen så går det runt en liten stund, å sen så går det bakåt, och sen så är det stopp.

Inga kommentarer: