I de bästa av världar – och så vidare

Att vakna varje dag och vara glad. Att vakna varje dag och se fram mot dagen som kommer och samtidigt kunna se på gårdagen som en lyckad tillställning.

Jag är ganska dålig på att prioritera. Att kunna välja vad som är viktigt för mig och inte bara se till stunden som är nu utan att kunna lista ut nu vad som känns viktigt imorgon. Men jag måste bli bättre. Måste bli bättre på att se på saker lite lagom halvfokuserat. Tittar genom solglasögon hej och hå – ungefär. Inte alltid så där ruskigt realistiskt kritiskt som jag tenderar att göra allt som oftast. Det är inte så att jag inte lägger märke till alla trevligheter som finns. Jag ser dem nog allihop – men jag ser ju gruset i hörnorna också. Jag måste öva på att låta bli att se det ibland. Låta solglasögon eller liknande bli mitt filter. Inte alltid registrera allt. Trampa på gasen och lätta ankar sätt inunder pannan fyr, fem, sex, sju, åtta, nio.

Men en studsbollsreflexion känns på sin plats. I och med att jag skriver detta så bevisar jag ju för allt och alla att jag inte alls går omkring med solglasögon. För detta som jag skriver om är onekligen gruskorn så det sjunger om det och jag är hur naken som helst. Det är alltså det här jag tänkte missa. Eller iallafall ignorera.
I de bästa av världar ­ och så vidare.