Använd mig. Låt mig få låna dig mina muskler. Mina tankar.
Jag kan diska.
Jag sitter brevid nu och tittar på när du sover eller när du inte sover. Jag kan inte göra så mycket åt det faktum att vi har satt dig en smula i klistret. Vi båda är att skylla – men det är bara du som får betala.
Låt mig vara handtag och käpp.
Mervärdeskomplex kan hända – men jag känner mig outnyttjad brevid din överbefolkade lekamen.
Låt mig hjälpa på mitt sätt. Åderlåtning eller ej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar