Jag hade haft det lite för bra i några månader nu. Medvinden var påtaglig, som jag brukar säga. Levande hjortar och hela baletten. Solstrålar nådde mig i höstrusket. Framsteg och glädjerika, fina upplevelser på rad. Som ett pärlband i en ask hade jag världen.
...så jag slog mig i ansiktet med en sten lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar