augusti 30, 2006

Kräftskiva...men

Vi är bjudna på kräftskiva i helgen. Det är ju en fantastiskt trevlig tillställning. Min fru är helt igenom jättegalen i kräftor, ingen – jag säger ingen – äter kräftor som henne! På skivan som hålls av goda vänner, är flera nära vänner till oss bjudna. Allt detta ser onekligen ut som att lördagskvällen kommer att bli en toppenföreställning för oss...
...men.

Självklart finns det ett men. De som anordnar festen har uttryckligen bett om att det skall vara en barnfri tillställning. Och det accepterar vi självklart. Om det nu inte vore så att vi har spelat ut alla barnvaktskort – utan effekt.
Det är väl i och för sig lätt ordnat att en får gå på festen och den andra får stanna hemma med sonen...
...men.

Självklart finns det ett men. Vännerna som anordnar kräftskivan är från början mina gamla vänner. Det är mina vänner som är bjudna och det är mina vänner som bjuder. Då kan man tycka att det är jag som skall gå på skivan, och att min fru snällt får stanna hemma med grabbhalvan...
...men.

Självklart finns det ett men. Det är min fru som är galen i kräftor. Jag personligen är mer intresserad av brödet och västerbottensosten som hör till. Jag äter oftast bara några få kräftor, kanske sex på sin höjd. Medan min fru äter tills det är slut – och det med ett fantastiskt glitter i ögonen. Skall jag missunna henne detta kräftkalas, bara för att det är (från början) mina vänner som bjuder till?

Eller är det i lägen som de här som man plockar ner en av de där "Barnvaktshjälp finns"-lapparna från entrén på Ica?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Mitt råd är som följer.
Köp en hel hög sjuk dyra svenska kräftor samt extra tillbehör till frugan och installera henne hemma med dessa. Du går till din tråkiga västerbotten ost och umgås.
Dubbel bonus, hon får frossa, frossa, frossa i kräftor och du får gå på din fest.
Kräftor kan ätas hemma i ensamhet. Jo det är sant, helt sant. Jag själv smällde imig ett kilo ståendes ensam vid diskbänken sent i söndagskväll.

Lotten Bergman sa...

Jag tycker att frun ska gå på kalas.

Det är inte min åsikt av någon som helst rättvisetanke eller ur kräftfeministiskt perspektiv -- jag tror bara att det blir mest lyckat så. (Eller så vill jag bara vara tvärtom kanske?)

Dina ursprungliga kompisar får lära känna din fru som de känner dig, och kanske inse att ... tja, barn ruckar man inte på och barnvakter växer inte på trän.

(När de andra i din bekantskapskrets skaffar radhus och barn, ska du se på snopna miner när du föreslår barnfri kräftskiva ...)

Och jag har fortfarande inte sett skymten av en kräfta i år!

smultronpaj sa...

Jag tror faktiskt att ingen av oss hade gått om det gällt oss. Det blir liksom inte lika kul då. Men annars hade det nog varit den som vars vänner det var först spm gick.

Jag kan barnvakta sonen om du vill. Jag har tom utbildning. Fast jag är dyyyyyr.

Anonym sa...

lite tramsigt att den ska vara barnfri eftersom alla ändå kommer att lalla runt i leran from 22.00....

Anonym sa...

Är det inte trevligare att ordna en egen kräftskiva hemma - du och frugan - där lillknatten också är välkommen? Låter trist att gå själv liksom ...

Barnfri fest känns det för övrigt som årtusenden sedan man var på. I vår umgängeskrets träffas vi gladeligen med alla ättlingar närvarande. Alla vuxna hjälps åt med småttingarna och de lite större barnen har jättekul med varandra. Fast jag antar att det inte är övervägande barnfamiljer i din gamla bekantskapskrets? Har för mig du skrev om det i ett tidigare inlägg.