Det är dags att ta fram kammen nu. Bryta av en pinne och blicka framåt. Bakom augustikurvan döljer sig den gula månaden. Där mot slutet tornar sig kalkstensön som en hägring. Långt borta men icke desto mindre – berg.
Vi åker i september och mina fötter väntar otåligt på att få promenera bland saltstänkta murar och ruiner. Bland släke och klippor.
Det här är en längtan efter kalksten och tång – mellanljusgrå och oxblodsrödblå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar