Två tecken på att jag jobbar för mycket nu

Irland var trevlig och hejsan och allt det där. Men resan smolkades något av att vi alla får jobba häcken nu för att komma ikapp det vi missat när vi var borta. Hela veckan har jag jobbat till sent...och troligen blir det något liknande nästa vecka.

Här följer tecknen som utlovades i rubriken:

1. Jag svarade just "svara", i stället för mitt namn när min syster ringde.

2. Jag satt på tunnelbanan på vägen hem från jobbet nyss. Ögonen fastnade på Åhléns skivreklam som de kört hur länge som helst. Det var Svante Thuresson och lite blandat, men näst längst bort: Europe Isglass. Märkligt att de släpper en skiva på svenska, tänkte jag. Och vilket konstigt namn på skivan: Isglass. Men det är väl för att mjölka ur de sista Final Countdown-entusiasterna som de nu släpper en svensk skiva.
Sedan märkte jag att det inte stod Europe Isglass.
Det stod Enrique Iglesias.

Well well.

Gone stouting

Mycket slit och stress på jobbet under våren och höstupptakten lönar nu av sig i form av en resa till Irland. Det skall konfereras en hel del – men ett par stout lär man väl hinna med.

Jag hittade en bok på landet

I bokhyllorna på landet står det en massa böcker. De är gamla och sedan länge bortprioriterade från hyllorna i stan. De står där mest och samlar damm. Välanvända svampböcker står sida vid sida med orörda julklappspocketar från 1980-talet, heminredningspärmar från 1970-talet samt en hel drös med böcker av äldre årgång.
Då och då när jag är där plockar jag ner något från hyllan och börjar skumläsa lite. Speciellt heminredningspärmarna från 1970-talet är väldigt roliga att titta i, med många fina och daterade heminredningstips.

Rätt som det var när jag var på landet för några veckor sedan så fastnade mina ögon på en bokrygg. Fynd, forskare och forntids gåtor hette den. Den handlar om arkeologi, historia, religion och myter och hur de fyra möts. Hur saker som i århundraden behandlats som religiösa myter plötsligt grävs fram ur jorden. Palats, skatter, skrifter, konstverk med mera. Vansinnigt spännande tycker jag. Tänk alla gånger jag har varit på landet, så har den där gamla boken bara stått och väntat på att jag se den.

En riktig höjdare om man intresserar sig för dylika saker.

Hear my färja a-comin'

Så, då var det bokat. Nu är det spikat i kalendern med sjutumsspik: vi drar till Gotland i september. Om en gång är en tillfällighet, och två gånger är hoppsan det hände visst igen, så är väl tredje gången vi firar bröllopsdagen med en helg i Visby att klassas som en tradition. En bra tradition. En trevlig tradition. En nödvändig paus i jobbstresslivet för att påminna sig om hur det kan vara i verkligheten. En långpromenad med min fru längs havet där ger mig energi som räcker i flera veckor. En avstressningskaramell att suga hela hösten på.

Herr och Fru Kirchsteiger

Nu är snart arbetsrummet klarmålat. Vi skall bara rolla ett lager till på väggarna, och stryka listerna – sedan är det klart. Det skall bli så skönt och fint när det är klart. Det är inte många rum kvar nu i kåken, som vi inte piffat till sedan vi köpte den för ett och ett halvt år sedan. Vårt sovrum, köket, grabbhalvans rum, inre hallen, musikrummet, lilla toan och nu arbetsrummet har i tur och ordning fått smaka penslar och spacklar.
I höst kör vi en rejäl make-over på badrummet och målar väggarna i vardagsrummet. Sedan är det bara hallen och tvättstugan kvar.
Sen är det väl dags att börja om kanske?

ps. du som igår kom till min blogg via googlingen "bekämpa katter med gift" – hur tänkte du nu? Du kan ju inte förgifta katterna fattar du väl!

Kalksten och tång

Det är dags att ta fram kammen nu. Bryta av en pinne och blicka framåt. Bakom augustikurvan döljer sig den gula månaden. Där mot slutet tornar sig kalkstensön som en hägring. Långt borta men icke desto mindre – berg.

Vi åker i september och mina fötter väntar otåligt på att få promenera bland saltstänkta murar och ruiner. Bland släke och klippor.

Det här är en längtan efter kalksten och tång – mellanljusgrå och oxblodsrödblå.

Jag drömde om Moa Martinson

Jag drömde en märklig dröm i natt. Jag drömde att jag inte hade något jobb och att jag därför i stället kunde förströ dagarna med att hänga på musikaffären 4 Sound (tidigare Estrad) på Folkungagatan. Varför jag egentligen var där, eller hur det gick ihop ekonomiskt, har jag ingen som helst aning om – men så är det onekligen i drömmar ibland. Jag drack kaffe och jag snackade skit med de som jobbade där. Visserligen hjälpte jag till och bar om de hade någon extra tung låda eller så. Men mest satt jag där med mitt kaffe.
Min fru kom förbi och lämnade vår son och det var som den naturligaste sak i världen att hänga hela dagarna på den där musikaffären.

Plötsligt kom en (i verkliga livet före detta) arbetskamrat till mig förbi musikaffären. Han tutade utanför och jag sprang ut ur musikaffären och hoppade in i bilen. Vi skulle till någon firmafest av något slag. I bilen satt också Moa Martinson. Och det märkliga var att det inte var något speciellt märkligt med det. Som om man skulle råka hamnat i samma taxi som Anders Lundin eller annan nu levande hyfsat folkkär kändis. Lite otippat, men å andra sidan inget jättekonstigt heller. Jag blev iallafall aningen förvånad och höll på att kalla henne Herr Martinson. Men jag vände på tungan halvvägs och fick en liten kortslutning i huvudet och jag fick fram: vad roligt att dela bil med dig Herr...ehh...Fru...hrmm.
Herr Fru!, skrattade Moa och började glatt prata om än det ena och än det andra. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad hon pratade om. Men innan jag klev ur bilen (hon skulle åka vidare till sin stamkrog, den hette Salt och låg någonstans runt Gärdet) tipsade hon mig om en bok hon hade skrivit. Läs den, du kommer uppskatta den, sa hon. Jag vaknade och mindes allt som jag skrivit ovan, men kommer inte ihåg titeln på boken. Jag kommer ihåg att den bestod att ett halvlångt ord, som började på K.
Jag kikade igenom hennes biografi nu på morgonen och hittade Kyrkbröllop – men jag tror inte att det var den hon pratade om.

Med största sannolikhet var det inte en existerande bok jag drömde om, för jag har verkligen jättedålig koll på Moa Martinson. Jag har inte läst en enda av hennes böcker. Men det gör det å andra sidan än märkligare att jag drömde om henne. Undrar hur det kom sig.

Hur som haver så känner jag mig onekligen väldigt sugen på att läsa något av Moa Martinson nu. Men vad? Tips mottages mer än gärna i kommentarerna.

Stabilitet inför hösten

På något sätt känner jag mig bättre rustad inför nästkommande höst än inför den förra. Jag kan inte peka på några direkta skillnader. Jag bor där jag bodde och lever ihop med de jag levde ihop med. Jag har inte skaffat mig några nya fritidsaktiviteter. Jag har inte gjort några överväldigande investeringar. Jag har inte ändrat på mitt liv. Visserligen har jag bytt jobb, men det är också allt.
Ändå känns det lite solidare nu. Lite stabilare. Lite mer struktur. Tack för det!

Jaha. Då var det höst nu då.

Well. Då var man tillbaka på jobbet igen efter fyra härliga veckor i hängmattan. (Även om jag visserligen inte har legat en enda sekund i någon hängmatta i sommar.)
Vi började semestern med att röja upp på tomten hemma. Fixade i ordning: rev något litet staket här och ränsade lite ogräs där.
Vi spenderade dagarna med att först repa inför, och sedan genomföra konserten i Dalarna. Det blev en lyckad tillställning och det var onekligen jätteroligt att spela ihop med min fru! Efter det var vi hemma ett någon vecka innan jag och sonen drog till landet, medan min fru hade jobb en vecka på Gotland. På landet blev det regn och sol och bad och utedass och fästingar och får och höns och allt annat som hör landet till.

Vi avslutade det hela igår på samma sätt som vi började semestern: rensade lite ogräs här och spikade lite där. Som sista avslutning på kvällen rev vi ut alla möbler från arbetsrummet. Några kvarvarande färgskvättar från grabbhalvans rum fick oss att gå igång. Efter lite funderande blir det nu målning av väggar och tak där – under den kommande veckan. Kul va?

Har man inte jobb så får man göra sig!