Jag går här och lallar. Ibland tror jag att allt är som det var förut - innan. Ibland tror jag att allt håller på att förändras. Sanningen är antagligen någonstans mitt-i-mellan. Men det lär väl visa sig.
Vad kan man säga nu. Allt är ute i dagsljuset. Uppställt för att synas och att granskas. Men gensvaret blev ungefär som jag hade hoppats på. Idel hej-och-hurra-rop alltså. Strålande!
Men det som kanske känns mest nu är att det hela tog ett varv till. Rullade än mer framåt. Framåt är den enda väg det kan gå, i och för sig. Men det är ändå på något sätt som att det tog ett större kliv igår.
Det är bra.
De kommande dagarna och helgerna är fullspikade till bristningsgränsen med allehanda bestyr och svensexor, bröllop, fyllajämtfödelsedagar, avskedskonserter och allt vad det nu är. Mitt mål är att försöka hitta någon slags lucka någonstans där vi kan rymma till landet. Hon och jag.
Längtan är stor efter grämattorna, sjön och kökssoffan. Kanske i slutet av maj. Absolut i början av juni.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar