Inte ett rött korvöre har jag och det bara hopar sig med problem av pengarelaterad natur. Jag försöker undvika magsår genom att fantisera om lottovinster som skall lösa mina skulder.
Jaha, så var man här igen då. I de pankas värld. Nej-sägarnas. Jag-kan-inte-följa-med-mentalitetens tröstlösa rike. Det kostar att ligga på topp brukar man ju säga, men jag ligger inte ens på topp. Allt kostar ändå. Köksombyggnaden blev dyrare än planerat. En extra hotellnatt i Visby kostade ganska mycket. Lika så tre dagar mat och transport för två personer i Paris. Allt blev dyrare och jag har visst tömt alla mina reservdepåer. Alla små extraskrymslen där jag hade någon liten slant av någon slags valör är sedan länge tömda. Allt är tomt nu. Inte ett endaste rött öre kvar.
Hej och hå och en flaska med rom, på något sätt.
Men det är ändå inget jag kan göra någonting åt så det är väl heller ingenting att bli deprimerad av. Men det slår ner mig lite, det gör det. Visst, pengar till muggpapper och billig mat finns det nog jag är inte döende. Det finns absolut de som har det värre. Man får tänka så. Jag får tänka så. Måste tänka så för att inte slås ned av att behöva tacka nej till allt roligt och göra folk besvikna mest hela dagarna.
Men jag cyklar så får jag se, cyklar så får jag se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar