januari 23, 2006
Här har jag varit
Jag har spenderat mina senaste två veckor på sydlig ort. Det var palmer. Det var sand. Det var varmt.
Det blev tyvärr lite upp och ner med roligheterna. Somligt var sol, dans och glädje medan annat var mer av karaktären smolk i bägaren.
Vi åkte ganska många. Det var 60-årskalas och celebreringar till höger och vänster. (Totalt fyra födelsedagar firades.)
Men det var också en storfamiljsresa. En semster med föräldrar och plastföräldrar, syskon och plastsyskon, vänner till vänner, avlägsna släktingar och så vidare.
Det gör att man onekligen kommer varandra in på livet. I vissa fall lika nära som när man var liten och bodde hemma. Och det var ju ett tag sedan och saker och ting förändras och en massa andra ursäkter.
Andra saker och ting förändras inte alls.
Ömsom strålande tider och levande hjortar, ömsom riktigt, riktigt eländigt faktiskt.
Förförra sommaren åkte vi på en liknande resa med min frus släkt, den här gången med min. Tyvärr var det lite som natt och dag, till min släkts nackdel.
Som lök på laxen blev lillgrabben sjuk i två omgångar. Efter tredje dagen med fyrtio graders feber börjar man verkligen önska att man var hemma i trygga Sverige och inte på en liten ö i Thailandska bukten.
Men han är frisk nu, och det är ju bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jo ..sant - det blir ibland fööör jobbigt att vara med sin släkt så länge..tätt ihop - skitjobbigt! Inte så dumt med radhus och vardag iaf??
Anonymus ->
Helt sant att det är skönt att vara hemma till vardagen igen.
Skicka en kommentar