Jobbiga funderingar

Tredje dagen på jobbet och det känns alltjämt konstigt.
Jag börjar bli mer och mer insatt i arbetet och jag börjar få mer att göra. Men jag har ändå en överhängande känsla av att jag inte bryr mig. Detta är inte speceiellt intressant, så känns det. Vi pratar om varumärken och om hur de skall utvecklas under våren. Vi pratar grafiska profiler. Men det känns ändå som att det kvittar. Visst har jag mitt gamla jobbhuvud kvar och jag tänker och tycker ungefär som jag brukar. Men det känns också relativt ointressant.
– Tycker du att vi skall dra i en aning mer magenta i den här gula tonen?
I couldn't care less, på sätt och vis.

Men det är ändå så att det här är mitt jobb. Det är det här jag är bra på. Jag kan det här.
Känslan av att det jag kan är relativt oviktigt, är ganska märklig. Vad jobbar jag med egentligen? Vad tillför jag med mitt arbete? Egentligen?
Det här har jag i och för sig funderat på tidigare, men det är mer slående nu. Här på jobbet lever vi i den här lilla form- och färgbubblan utan att egentligen ifrågasätta det.

Egentligen borde man väl säga upp sig och börja jobba ideellt för Cancerfonden, eller liknande.
Men det gör man ju inte.