november 03, 2006

Calling Freud: Kakmonstret-utredning



När jag var liten var jag livrädd för Kakmonstret. Helt hysteriskt rädd. Jag älskade Svenska Sesam men när Kakmonstret dök upp blev jag paralyserat skiträdd.

Sedan när jag blev lite äldre insåg jag att jag helt enkelt är Kakmostret.
Jag älskar kakor – ja faktiskt lika mycket som kakmonstret!

Undrar vad Freud skulle sagt om det här?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är också ett självbekännt kakmonster. En svårlast att bära.
Jag hade dock inga problem med kakmonstret men har alltid tyckt att Gonzo är obehaglig.
Men mest rädd var jag för ugglan i Hedvig och att hennes näsa växte när hon ljög. Jag var väl rädd att min också skulle växa för jag ljög ganska friskt när jag var liten...

Herr R sa...

Men Hedvigs näsa växte väl inte när hon ljög sådär ren allmänt. Det var väl enbart när hon låtsades att hon förstod svåra ord som näsan växte.
Eller minns jag fel?

Anonym sa...

Just så var det,att när hon sa att hon förstod fast hon egentligen inte gjorde det och så var hon tvungen att ta redan på hur det egntligen var innan näsan krympte tillbaka igen.


Fast när jag var liten ljög jag nog mycket rakt av sådär. Nu inte så ofta men när det händer så...
Å herre gud jag inser just att jag ÄR Hedvig...

Anonym sa...

Jag älskade kakmonstret och jag älskar kakor. Hellre kakor än godis. Nästan tom hellre ön choklad.

Anonym sa...

Kakor med choklad på är ju det absolut ultimata.

Anonym sa...

Jag brukade också drömma hemska mardrömmar om kakmonstret, att jag försökte springa från honom men kom ingen vart. sen höll han fast mig så hårt att jag inte kunde andas!

Lotten Bergman sa...

Min näsa är fem meter lång.