november 01, 2006

November

Kritvit nysnö virvlar kallt utanför mitt fönster. Inte för att det egentligen gör någon större åsamkan men snön kommer mig som en illavarslande påminnelse om novemberrusket. Det kryper allt trängre kring våra knutar. Lägger sig som en smolkande dimma runt huset, runt själen. Rusket som kyler ner, blåser på och förmörkar. Förfrysta sitter vi inne och eldar brasan i hopp om värme och ljus. Dricker te och pratar mer eller mindre klokt om saker som berör oss på ett eller annat sätt. Men vi väntar. Vi väntar på att november skall blåsa förbi. Vi väntar på snö som ligger kvar. Vi väntar vi.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag röstar också för att vi ska hoppa över november.

Fast liite mysigt kan det väl vara ibland ändå? Lite, lite?

Herr R sa...

Jo visst kan det vara det. Det är ju där vår öppna spis kommer in i bilden! Men per definition är novemberrusk och brunsnö av ondo.

Anonym sa...

Novemberrusk förvisso...Men... SOM jag har längtat.

Åh så härligt! Oj vad glad jag är. Vilken otrolig humörbooster för en trött och lätt utschasad S.

Nä, nu har jag inte tid att tjabba, måste bylta på mig kläderna och gå ut och gå!

mmmm....
/s

Herr R sa...

Jo fast det var ju inte den här vita novemberdagen jag syftade på när jag skrev texten igår. Jag tänkte snarare på den där 3 plusgrader, regn och all vit snö blir till brun smörja-dagen som kommer komma till helgen eller så.
Vanliga novemberslasket alltså. Det här vita är ju uppiggande!

Anonym sa...

Äh jag har verkligen inga problem med slasket. :) Huvudsaken är att det är svalt. Skönt. Skönt.

Sedan kan jag tycka att mörkret i november är jättetungt. Men svalkan, äntligen!
/s