Svidande vindar i mitt ansikte
Runtblåsande sand klibbar fast tårarna
till en urtidsdeg av krossad sten
och saltvatten
Om natten sveper oron
som en endaste gråsvart dimma
över mig
Andra nätter sover jag
som i vilken rosa dröm som helst
Vuxenhetens stenhårda,
benvita riktighet
sätter mina tankars vattendrag i gungning
Sätt båtar i sjön och ro för att fly
Men också för att leva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar