För jag har ju så lite att göra ändå

Det börjar lida mot sitt slut nu. Iallafall vad gäller köksombyggnaden. Av vårat tidigare så trista vitt-i-vitt-kök, har det nu blivit ekskåp, matt pistagefärgat kakel och diskho i porslin.
Det var ju trevligt.

Jag kan inte låta bli att undra hur länge vi kommer bo där. Det känns inte alls som vi bott där så länge än. Almanackan skvallar om lite drygt ett år - och det är väl ändå inte så länge. Hallen har vi hunnit med att renovera. Och sovrummet. Köket står snart klart och resten orkar vi inte engagera oss i just nu. Det är så mycket ändå i år. 2004 ser ut att bli det i jämförelse absolut händelserikaste året någonsin. Totalt överlägset faktiskt. Men det går väl lite i cykler kanske? 1996 hände det ju massor. Så ock 1999. Och 2001. Men 2004 är redan värst. Även om det inte händer en endaste sak till i år. Även om jag ligger still under en sten i en skog från och med nu till och med nyår. Det är redan kört. Det var redan kört på Gotland.
Men bra kört - inte att förglömma!

Som det ser ut nu kommer även påsken att bli ett spektakel utöver det vanliga. Det blir stora hyrbilen och hela gänget, plus doggen, som skall ut och försöka ömsom spika och såga, ömsom äta och dricka. Det blir nog en sjangdobel tillställning. Skulle mer än gärna stanna ett par dagar extra där ute. Bara jag och fröken fräken och några flaskor rödvin. Det vore underbart. Måste komma ihåg att ta med mig oljefärgerna ut. Jag har ju lovat att måla en ko på dörren till gamla vedboden i säkert tre år nu. Men det skall bli av någon gång, det skall det.
För jag har ju så lite att göra ändå.