september 04, 2006

Från min sons rum

Det är mörkt så mörk i det lilla rummet,
jag ser dig knappt alls.
Men det där blänket från dina ögon
säger mig att du ligger och studerar mig.
Och här ligger jag och ser på dig.

Du söker min blick och jag tittar tillbaka
så vuxet jag kan.
Jag försöker skänka dig lugn, försöker ge dig ro.

Med ett litet ryck och en liten suck somnar du in,
och jag kan inte förstå hur klarade mig innan du fanns.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jättefint.

Jag är ny här hos dig, gillar skarpt din sida!

Anonym sa...

Aaawww ljuvligt.

Lite föräldrapoesi på morgonkvisten.

Myyyys.
Tack för en bra start på dagen!

Anonym sa...

...kärlek. :)
/s

Anonym sa...

mmmm. Ryser