oktober 13, 2006

Otroligt sporrad

Jag sprang på den här bloggen, och blev väldigt sugen på att göra en liknande sida. Men tid är inte det jag har mest av direkt. Jag skall fundera lite på det. Tänka igenom det. Skall jag driva en sådan blogg vill jag göra det intressant: med piffiga tips om korsbefruktningar i musiken av typen: gillar du det här borde du även gilla denna skiva, och så vidare.
Problemet (med också den stora utmaningen) är givetvis att jag har rätt många skivor. Och nu menar jag inte nedtankade mp3-mappar på datorn, utan faktiskt, fysiskt och lagligt inhandlade CD- och vinylskivor. Jag gissar på kanske 250 vinyler samt bortåt 600 CD-skivor. Det blir en hel del bloggande det. Även om jag skriver om en skiva om dagen, skulle det ta mig över två år.
Visserligen är det kanske skönt med tanke på eventuell skrivkramp, att redan innan man startar ha uppslag för över sjuhundra blogginlägg.
Men det hela ter sig en aning monumental.

Vi får se, jag skall fundera.

För övrigt skrev jag lite om mina skivor för någon vecka sedan. Läs det här.

5 kommentarer:

C sa...

Kul idé!
Jag förstår känslan av att vara inspirerad men samtidigt känna som om man står inför ett sisyfos arbete.

Jag fotar väldigt mycket, bed betoning på väldigt mycket.
För ungeför ett år sedan fick jag en ny hobby,sk scrapbooking där man på ett snyggt sätt tar hand om foton. Tanken var att jag först och främst skulle hantera bilder på pojkarna så att de en dag när de är vuxna kan få var sitt album från deras uppväxt.
Problemet är bara att jag tar betydligt mer bilder än vad jag någonsin kommer att kunna hantera, jag har dessutom redan en massa bilder redan tagna som måste hanteras.
Jo jag, pojkarna kommer få ALLA bilder på en DVD men så vet man ju inte om det mediet ens kommer funka om 30 år....
Inte riktigt samma problem men nästan.

R Skriverier sa...

Det där problemet har jag också. Jag har funderat lite på det där. Jag plåtade en hel del redan innan digitalkamerans intåg i var mans hem. Men de bilderna jag plåtade då, med systemkamera och dia-film, är det mycket mer tanke bakom varje "klick".
Det är bara att inse att man fotograferar på ett annat sätt nu. Man hittar ett bra motiv och bränner av fem-tio tryck innan man får den bilden man vill ha.
Jag har försökt lära mig att slänga de där andra nio, som inte blev lika bra. Men det är svårt – jättesvårt.
(Och onekligen ett klockrent i-landsproblem.)
Men jag försöker iallafall. Även om det känns dumt att slänga bilder på sonen, till exempel, så tror jag han uppskattar det sedan att ha 200 jäkligt bra bilder från sin barndom – än 2.000 bilder av blandad kvalité.
Men, det finns alltid ett men, när jag kollar på bilder från när jag var liten är inte kvalitén på bilderna det viktigaste. Ett "misslyckat" kort med kanske halva jag med på kan var jätteroligt att se för att man i bakgrunden kanske ser köket i vårat gamla hus, eller så.
Ja det är snårigt det där.

C sa...

Jo verkligen.
I-lands problem förvisso, dock ett problem.
Mina ungar är typ mer fotograferade än Jolie/Pitt och hela engelska kungahuset tillsammans.
Speciellt sedan hushållet i somras utökades med en Nikon D50 (digital systemkamera) som jag har ett mycket passionerat förhållande till. Jag bränner lätt av 100 bilder under en enkel skogspromenad...
Eftersom jag dessutom är en patologisk samlare och har svårt att skilja från något vad det än månde vara är det ytterst få bilder som raderas.
Självklart så blir ALLA bilder jag tar bra...
Dessutom håller jag med om din sista poäng.
Det är grejerna i bakgrunden på bilderna från barndommen som triggar minnena, att mamma tvingat på en ärtgrön och orange frottéklänning är bara kuriosa.

cdhyllankillen sa...

Kul! Och tack för ditt inlägg i Cornelldebatten. Audioslave är slut, det säger jag bara.

Ja, det rör sig nog om ca 600 cd för mig också och jag har som mål att riva av minst 10 i veckan. Känns bra ändå, man vet vad man har framför sig men inte vad som ska skrivas förrän man sitter där. Det är riktigt kul faktiskt. Lycka till!

Vanja sa...

Det får en att vilja göra detsamma, gå igenom skivhögarna och verkligen fundera - VARFÖR?? Eller varför INTE? :)