oktober 18, 2006

Pengarelaterade samtal ligger över mig som ett solkigt överkast gör över en jätteskön säng

Vi skall ta oss ett litet lån. Eller halvstort snarare. Vi får ju betala tillbaka en hel del på skatten och vi resonerade som så att när vi ändå skall låna kanske det är lika bra att låna lite extra så att det täcker de där andra grejerna också. (Vi har lite saker som ändå måste fixa förr eller senare.) Men många bäckar små och plötsligt blev det en hyfsat rejäl summa vi skall låna.
Men det är inte så mycket summan egentligen, som det är själva handhavandet med banken. Transaktioner, lånekalkyler, skattesatser, säkerheter och hela det där pengarelaterade drevet ger mig utslag. Jag får magkatarr bara av att tänka på det.
Det spelar mig ingen roll om allt trasslande ger oss lön för mödan i form av lägre månadskostnader. Jag skulle gladeligen ta en högre månadskostnad bara jag slapp befatta mig med det där kalkylerandet.

Kan man vara allergisk mot samtal om pengar? Jag tror jag är det. Jag blir trött, matt och illamående bara jag tänker på att jag måste gå till banken.

Men det är bara att bita ihop.

6 kommentarer:

C sa...

Jag är likadan.
Eftersom jag är extremt ekonomiskt obegåvad tycker jag att alla besök på banken passerar som i en bubbla. ALlt jag hör är BLA; BLA, ränta,bla, bla, betala, bla, bla,amortering, bla bla bla.
Jag brukar låta J sköta allt det där och har lite atrutsinställning till det hela, jag stoppar huvudet i sanden och hoppas det försvinner.

Se bara här

R Skriverier sa...

Jo, jag känner igen det där med bla-bla-bla-bubblan. Det är så extremt ointressant. Problemet hemma hos oss är att hon är likadan som jag. Vilket reslutear i att ingen av oss har lust att göra det, och det brukar sluta med att vi går till banken båda två.
(Vilket egentligen kanske är värre, eftersom det oftast räcker med att bara en går.)

Lotten Bergman sa...

Ska bara säga att jag är en stor vän av banklån.

CSN eller huslån eller paniklån för att panelen trillar ner – spelar ingen roll. Vi går inte ens till banken. Vi bara ringer. Min djefla man är likadan och vi är helt överens. Banken är underligt nog också överens med oss.

R Skriverier sa...

Lotten ->
Jo vi hade en sådan bankkontakt förut när vi bodde i andra sidan stan. Då mailade vi till och med om ett lån, hon skickade hem papper att skriva på per post och vi skrev på och skickade tillbaka. Jättepiffigt!

Men när vi flyttade bytte vi bankkontor och vi har inte hunnit bli tjenis med dem än (frågan om vi kommer att bli det, då de verkar ignorera mina kontaktsökarförsök).
Nåja, förhoppningsvis kirrar det sig inom kort.

Sen när man säljer lägenhet och köper hus måste man ju vara där på banken in person, då duger inte telefon.
Och sedan har vi haft en massa problem med deklarationen och frågetecken om kvarskatt och hela middevitten...allt lika genomtråkigt.

Pröjsa så drar vi – det är mitt motto i pengafrågor. Det är inte värt att sätta sig in i allt och analysera alla möjligheter.

Anonym sa...

hahaha... men så länge man ändå uppfattar: ränta, amortering och betala så är man ju helt rätt ute. Allt annat är ju helt ointressant - i just lånesammanhang... kan jag tycka.

/s

Anonym sa...

jag kan sköta er ekonomi, så slipper ni! Kan ni klippa gräset i vår stuga i gengäld? Pss, berätta inte för någon journalist bara....