Ordblind var namnet

Igår hade jag en gammal vän över på middag. Vi satt väl och snackade om gamla minnen eller vad det nu var då han väckte ett par ganska pinsamma minnen till liv. Min fru hade inte hört historierna och var idel öron. Det handlar om att jag, som skriver väldigt mycket, och alltid har skrivit väldigt mycket, har någon mild form av dyslexi. Visserligen avhjälper mina glasögon det där tämligen bra…men jag är tyvärr ganska dålig på att använda dem.

På en fest för länge sedan fastnade jag framför en gammal affisch. Affischen var en kopia på en gammal sekelskiftesannons. Annonsen bestod en man och en kvinna i fina kläder, mannen hade hög hatt och monokel, kvinnan någonslags vit, lång och kompakt klänning. Båda hade varsin kopp i handen. Över det hela stod det med stora bokstäver: Chockad.
Jag förstod ingenting, och antog att det var en nytillverkad affisch. Jag letade efter någon humorpoäng som jag möjlighen hade missat. Jag stod och tittade länge på den där affischen innan jag insåg att det inte stod Chockad. Det stod Choklad.
Plötsligt blev affischen fullt förståelig och jag började garva åt min taffliga miss. Glad i hågen berättade jag detta för min vän, och pekade på affischen. Han svarade något förbryllad: Men det står ju inte Choklad, det står ju Cacao, hur är det med dig?

Lite mer nyligen, då min vän bodde vid Odenplan, låg det en copywriterbyrå på Surnbrunnsgatan. (Det är möjligt att den ligger kvar, det har jag inte koll på.) Hur som haver, vi gick förbi där och jag stannade framför copybyråns dörrskylt och konstaterade förvånat: Vad konstigt att en copywriterbyrå kallar sig Ordblind. Min vän svarade torrt: Det står inte ordblind, det står Ordbild!