Grabben är fortfarande febrig. Idag går vi till vårdcentralen och kollar av – bara ifall att.
Jag hade ett längre samtal med min projektledare på jobbet och hon var väl inte överlycklig att jag är hemma när jag har två stora projekt på gång på jobbet. Men vad gör man? Min fru är mitt uppe i en jätteintensiv rep-period nu innan premiären på lördag och det finns inte att hon kan vara hemma. Det är bara att sätta på sig superpappa-kläderna och köra.
Jag har dock lyckats fixa barnvakt till ikväll, så att jag kan träffa grabbarna en sväng i replokalen och jama lite. Jag har ett hyfsat behov av att träffa vuxna människor efter fyra dagar tillsammans med en febrig och grinig matvägrande son.
På tal om mat så bjuder den där matlistan på oanade överraskningar. Fem Kalle Anka-kex. En macka med köttfärsröra. Stod det plötsligt på listan. När åt jag dom? Jag kommer knappt ihåg.
Småäta is my middle name, verkar det som.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
...hehehe... Yes, så kan det vara. ;)
/s
Bara chefer som själva har småbarn kan höra ordet VAB utan att göra konstiga grimaser.
Kalle Anka Kex är en höjdare.
Kan även rekomendera Byggare Bob och Puhkex...
Jag var tvungen att läsa din berättelse om din pappa och fastnade här i bloggen en stund.
Inte bra med småätandet men fantastiskt att din hjärna ändå ger signaler till din hand att skriva ner de omedvetna handlingarna :o)
Skicka en kommentar