Grabbhalvan skall iväg med dagis och bada idag. Det är inte hans premiärtur till badhuset, han har åkt med min fru förut. Men det är hans premiärtur med dagis.
De åker tydligen fyra ungar och två fröknar åt gången. Nu är det alltså hans tur.
Lilla grabben.
Jag är vansinnigt nervös och känner att jag inte litar på att de där dagisfröknarna har full koll. Visserligen är de jättemeriterade och har onekligen en grymt mycket större erfarenhet av barn i allmänhet och barn i badhus i synnerhet än vad jag har.
För jag har aldrig varit med min grabb på badhus. Jag har aldrig varit med något barn på ett badhus.
Ändå önskar jag allt jag kan att det var jag och inte dagisfröknarna som åkte till badhuset. Jag skulle nämligen inte släppa honom med blicken för ens en sekund. Det gör säkert inte de heller – men det kan ju inte jag veta.
Min fru tycker att jag är harig, och kanske är det så.
Suck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är okej att vara harig, vatten SKA man ha respekt för, speciellt djupt vatten.
Det är därför jag vägrar att åka till simhallen med mina två, de är för snabba.
På stranden går det bra om vi är två vuxna, speciellt nu när det blivit större.
När N var två år "försvann" han på stranden i tre minuter. En evighet kändes det som. Jag trodde att mitt hjärta stannat.
Så jag förstår din oror helt och hållet.
...lite harig... men så klart, inte helt obefogat.
Men, som Sandra säger, dom har armpuffar, flytväst, badring och säkerligen också flytmadrass... och dom är i "lilla" poolen med grunt vatten.
Äh ey, killen är stor - är på badhus. Kom ihåg hur kul du själv tyckte att det var...
/s
Skicka en kommentar