I lördags hade jag en försenad födelsedagsmiddag för att fira att jag passerat 30-strecket. Tanken var att jag skulle gå ut och äta en bit mat med mina systrar, min fru och en av mina äldsta vänner. Tyvärr var en av syrrorna uppbokad på någon stor tillställning ute i skärgården. En annan av dem var mitt uppe i en dunderhalsfluss och var därför inte särskilt välkommen. Som tur är har jag två systrar till. Vi blev ett litet gäng på fem personer som käkade en försenad födelsedagsmiddag på restaurang Pelikan på Söder.
Det var trots allt flera veckor sedan jag fyllde år så epitetet födelsedagsmiddag kändes kanske en aning påklistrat. Men jag fick en hel hög med presenter och det bidrog onekligen till att det kändes lite som min födelsedag trots allt. Jag fick många fina saker. Höjdpunkten var ett två timmar långt studiebesök på Skansens gamla grafiska tryckeri.
Jag jobbar som grafisk formgivare och har ett genuint intresse av det där. Många är gångerna jag gått förbi den där kåken i Skansens stadskvarter och tänkt att: fasen, man borde gå dit och kolla lite i lugn och ro och ha tid att prata med dem som driver det där. Men det är sådant som man sällan tar sig tid och råd till att göra. Men det hade mina systrar listat ut. Jag är inbokad på ett besök i slutet av oktober. Strålande!
Maten på Pelikan är fantastisk och – Stockholm till trots – inte speciellt dyr. Vi satt kvar ganska länge. Det blev mycket mat och god dryck. Efter ett par timmar bestämde vi oss för att lalla vidare, och hamnade efter en stund på mitt gamla stamlotus Mellis. Någon pilsner och ett par samtalsämnen senare var det stängningdags, och vi bestämde oss för att åka hem.
På vägen hem svängde vi in på 7-Eleven och tankade Ben & Jerry’s-glass, chips och cheeseballs. Väl hemma drog jag och frugan i oss det mesta av ovanstående akompanjerade av teven. För en gång skull kunde vi titta på teven i sängen eftersom lillgrabben var hos farmor. Strålande!
Vi hade svullrace där tills vi somnade proppmätta och utmattade.
Klockan sex vaknade vi båda två av skrikande magkatarr, hjärtklappning och gruvligt illamående. Vilken överraskning!
Att man aldrig lär sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, är du också nyfiken på Skansens tryckeri! Jag har en dröm om att få vara sätterilärling där nån gång ... tänk att kunna konstatera fel så konkret. Blytyp fallit på golvet, åtgärd: ta upp. Vår vanliga vardag: Postscriptfel. Åtgärd: Springa skrikande runt rummet.
De måste ju ha in nya lärlingar där nån gång ..? Du får i uppdrag att luska! :-)
My point exactly. Inga PDF:er att exportera, inga krånglande bezierkurvor, inget RGB utan faktiska färger, e med cirkumflex ligger brevid e i kastlådan, så man slipper komma ihåg att det (i vissa typsnitt) dyker upp om man tycker ner alt-äpple-skift-f4-ctrl-semikolon-e, eller dyligt.
Skall fråga om lärlingsplatser.
Skicka en kommentar