Att sitta eller inte sitta

Vi skall titta på en ny barnvagn idag. En sulky. Grabben växer så det knakar och har iallafall den senaste månaden konstant suttit i vår kombivagn. Vi har bara fällt honom i horisontalläge när han har varit uppenbart jättetrött. Och i ärlighetens namn är det bara då, när han är svimfärdigt trött, som han låter oss fälla ryggstödet utan vilda protester. Sitta är det nya liggandet således.
Vi hade en liten överläggning angående det här hemma och vi kom ganska snart fram till att om vi köper en sulkyvagn, och tillsvidareparkerar vår kombivagnshistoria, så kommer vi kunna att få upp vagnen i hissen. Det vore underbart!
Vårat nuvarande åbäke är för stort för att få in i hissen och måste kånkas ner till den nybyggda barnvagnsparkeringen i källaren. Allt sedan den barnvagn som vi hade förvarad sådär praktiskt ganska precis innanför porten blev stulen i vintras. Sedan dess har vi alltså kånkat. Ner med vagn och knodd i källaren på en smal barnvagnsramp som sitter i en jättebrant trappa. Sedan ur med knodden, som kanske sover, och kånka upp honom plus eventuella matkassar ur vagnen och sedan upp från källaren till hissen och sedan fyra våningar med hiss.
Att nu då i stället bara köra rätt in i hissen med en smidig liten sulky, han kan fortsätta sova om han vill, fyra våningar upp och sedan är man hemma. Det vore ju strålande!

Så vi skall iväg till stora barnvagnsstället på Söder här någongång efter lunch.

Hoppas hoppas vi hittar något som verkar bra och till rimliga pengar. Men det sista frugan sa innan hon gick till replokalen idag var i och för sig: vi skall inte köpa någonting, bara titta.
Vi får väl se...