september 05, 2005

Nu kör vi

Nu har jag varit pappaledig hela fem dagar. Fram tills nu har det egentligen känts som en lång helg. Vi har promenerat lite och handlat mat och lagat mat och frugan har ju också varit med stora delar av tiden. Men från och med idag börjar det så smått gå upp för mig att jag skall vara pappaledig hela hösten. Jag skall vara hemma och ta hand om grabben och mig själv medan de där pajsarna på jobbet för slita på bäst de vill. Jag kunde inte bry mig mindre om det, faktiskt.

Igår var vi hemma hos min mor och åt middag. Min ena syster var där också samt min mormor och morfar. Alltså grabbens gammelmormor och gammelmorfar.
Det är märkligt egentligen. När jag var liten så träffade jag min gammelmorfar en gång, tror jag det var. Jag var inte ens ett år och sedan dog han. Han var den sista i den generationen i min släkt. På alla sidor.
Min grabb nu har gammelmormor och gammelmorfar på min sida och en gammelmormor, en gammelmorfar och en gammelfarmor på min frus sida. Och vi fick barn nu när vi är trettio år. Morsan var typ 23 när hon fick mig.
Det är bara att konstatera: vi blir allt äldre...och det är ju trevligt!
Hursomhaver, det var mer eller mindre stort stohej hos morsan igår med fyra generationer personer och två mer eller mindre galna hundar. Det var jättetrevligt men också skönt att promenera hem sedan från stojet där till vår lilla, men lugna och fina lägenhet. Grabben var så upptrissad att han hade svårt att sova och var vaken till och från nästan hela natten, stackarn. Stackars Henne också som inte fick sova fast första jobbveckan nalkades.

Jag har precis kommit hem från ett stycke storhandling. Jag hatar det.
Alltså, jag gillar att ha grejerna hemma. Det känns lite coolt att ha ett batteri av extrautensiler undanstuvade. "Åh, är diskmedlet slut, hämta en ny förpackning uppe i skåpet bara älskling." Det är ju kanon! Men lika mycket som det är kanon så dundersuger det att storhandla. Jag kopplar på någonslags reptilhjärna när jag skall handla i en såndär jättestor affär. Jag vill helst gå själv. Jag har asbråttom fast jag inte har det. Jag kör om och ibland till och med på folk med jättevagnen. Jag ber sällan om ursäkt. Jag roffar åt mig som om det gällde New Orleans. Allt för att kunna nå belöningen: utgången och hemfärden.
Men för att komma så långt måste man ta sig igenom den psykiska ansträgning som kassorna är. Upp till en timmes köande för att bli ruinerad. Tjosan!
Det är då man undrar varför man utsätter sig för det. Som att stå och köa för att bli arkebuserad. Men skjut mig direkt istället. Ta pengarna så drar jag. Här är mitt visakort och håll käften!

Jag passade också på att slå personligt rekord i livsmedleshandling. 1751:50 kr. Det är ju som hittat. Dyrast i kassarna var en 30-literskartong med välling för 139:- Billigast var ett 50-pack med fryspåsar för 5:90 kr.

Häromdagen köpte vi ägg. Svenska ägg stod det på kartongen och det var till och med en piffigt äggformad svensk flagga. Idag när jag skulle använda dem såg jag att det stod FI3 på dem. Den koden betydde visst att det var finska burhöns. Hur kan det komma sig? Finska? Vad gör dom här? I kartonger som det är svenska ägg-flaggan på. Jag förstår inte riktigt. Får det gå till så?
Jag som alltid brukar köpa ekologiska. Så är man ouppmärksam i två sekunder i mataffären och kommer hem med finska fågelinfluensa-ägg. Värpta av stackars burhöns dessutom.

4 kommentarer:

Tomas sa...

Min vän R har inga barn. Annars skulle jag nästan kunna tro att R = R. För ni har nästan samma röst.

R Skriverier sa...

Jaha, det där lät ju spännande. Du får väl tipsa han om min sida så får han avgöra själv!

Anonym sa...

Det är ju rätt kul att du efter 5 dagars pappaledighet har fått en prägel på bloggen som i gamla dagar skulle kallas feminin dvs du skriver om vardagliga göromål! Nu vet jag inte vad det skall heta. Hursomhelst är det mycket underhållande och dessutom rätt kul eftersom jag nästan är i samma situation som dig....fast jag kan inte vara pappaledig...än!!

R Skriverier sa...

Kanske det. Men vardagliga göromål har jag nog skrivit om hela tiden, och inte bara nu. Även om mina vardagliga göromål ser lite annorlunda ut på jobbet än de gör här.