Tillbaka utan granbarr

Nu är jag tillbaka i Stockholm igen efter ett par dagar som var tänkta att präglas av Värmlands mörka skogar och kanske en och annan varg. Men som kom att präglas av Västerås, barnvagnsköp, extremt mycket och god mat…och så en smak av Värmland trots allt.

Anledningen till att vi inte kom i väg har med elnätet att göra. Hennes familjs stuga ligger sådär rysligt långt in i storskogen att elbolagen verkligen inte prioriterar deras domäner när strömmen går. Strömmen gick för över en vecka sedan, men det är inte ordnat ännu. Och det lär nog dröja än ett par dagar, enligt de på elbolaget.
Med tanke på att det är kusligt ödsligt som det är där ute, kan man bara fantisera om hur öde det är nu – helt utan ström. Strömmen är dessutom den enda värmekälla de har, så det är inte bara öde utan lite lagom ruggigt sådär också.
Så vi ställde in i sista sekunden.

Men vi var ändå så pass inställda på att åka någonstans, att vi genast arrangerade något annat istället. Vi åkte och våldgästade hennes mor plus man samt hemmaboende vuxen lillebror i Västerås istället. Det bjöds på mycket god mat och vi gjorde inte sådär förfärligt mycket egentligen. Vi tog det mest lugnt. I torsdags åkte vi hem till Hennes farmor och hälsade på. Farmordern, som är den som ursprungligen är från Värmland, hade inte bara oss utan en gammal barndomskamrat just från Värmland på lunch. De hade bestämt att vara nostalgiska och äta klassisk Värmländsk mat. Så passande! Det bjöds på stekt fläsk, mutti (eller nävgröt som det också heter), bruna bönor, tjock vit sås och lingonsylt.
Det mest exotiskt Värmländska inslaget var ju mutti. Det var som någonslags extremt torr gröt. Torr men klibbig. Det smakade havre och smör, och var i konsistensen som tja…torr keso? Den var liksom klibbig men ändå så pass torr att man kunde ta i den utan att få klägg på händerna. Enligt värmlänningarna hade ofta skogshuggare med sig lite mutti i fickan när de var ute på jobb. Och tack vare den märkliga konsistensen kunde de bara sticka ner handen i fickan och grabba åt sig en näve utan vidare kladd. Därav nävgröt.
Hursomhaver, det var gott. Det var jättegott. (Jag backade två gånger.) Men jag gillar ju också i stort sett all mat. Eller egentligen: jag gillar all mat. Det bara är så, jag gillar allt.
Man kan ju kanske kosta på sig att konstatera att den där typen av kost passar bäst till skogshuggare. Inget att rekommendera till en stillasittande grafiker som mig alltså. Men någon gång ibland måste man ju kosta på sig lite fett och kolhydrater.
Till dessert fick vi två olika sorters äppelkakor och mandelflarn till kaffet.
Vi rullade där ifrån.

Vi gjorde ett klipp också. En ny och mindre barnvagn har varit på tapeten här ett tag. Och det slog oss att iallafall kolla om det möjligen var billigare att köpa en barnvagn någon annan stans än i Stockholm. Det brukar ju var så.
Mycket riktigt hittade vi vad vi sökte efter för 1.395:- i stället för 1.695:- som den kostar här. Så vi slog till. Nu har vi en barnvagn som går in i hissen! Förstå glädjen i den här familjen nu.

På tisdag skall vi kolla på ett hus. Det du!