september 11, 2005

Dagens bestyr

07.17 väcks av ett stycke glatt barn.
07.22 knorrar lite, för jag vill ju sova vidare.
07.45 frukost med hela familjen; mamma, pappa, grabben och lampan.
08.30 läser DN medan grabben snurrar i gåstolen.
09.55 grabben somnar om och jag duschar.
10.10 ser på två Seinfeld-avsnitt.
11.00 grabben vaknar igen.
11.30 finpromenad med familjen ner till Hammarby sjöstad.
12.00 Lunch på Max i samma Sjöstad.
12.45 färjan till Söder.
13.30 tillbaka hemma.
14.00 ser ett till Seinfeld-avsnitt, medan frugan sover i TV-soffan.
15.30 frugan drar iväg på jobb.
16.00 jag och grabben flanerar Globen City Shopping. Jag köper barnmat samt lämnar in en filmrulle (den sista från gamla kompaktkameran, nu är det bara digitalen samt stora systemkameran som gäller).
17.00 Löser DN:s Sudoku medan grabben slaggar en stund.
17.25 Han har vaknat och vill ha sällskap, men somnar snabbt om på min mage i TV-soffan. Mysigt.
18.00 grabben får en portion gröt med fruktpuré till.
18.20 lek på golvet.
19.00 lek på golvet med TV:n på. Barcelona-Mallorca.
20.00 duschdags för grabben. Sedan välling. Sedan slagga.
20.30 grabben sover. Jag gör omelett. Det är det nya goda.
20.40 snackar med frugan i telefon.
20.55 Barcelona vinner.
21.00 publicerar den här texten.
Det blir nog ett Seinfeld-avsnitt till innan dagen är slut. TV-serier är bäst på DVD.

17 kommentarer:

Rich sa...

Underbart inlägg!! ungefär så är det hemma hos mig när jag sköter om kidsen (har 3). Det mesta funkar bra tan att hetsa upp sig för mycket, jag tror de flesta "kvinnor" stressar upp sig och lägger för mycket krut på "oviktiga" grejor istället för att ta det lite lugnare, det mår både barn och vuxen bra av...

Anonym sa...

Det är så typiskt manligt att tycka att "kvinnor" stressar upp sig i onödan. Om vi inte hade gjort det hade ni andra fått gå omkring i smutsiga kläder, äta hämt-mat från smutsigt porslin. Barnen hade inte haft några kläder alt. deras omärkta kläder hade försvunnit på dagis. Era släktingar hade aldrig fått några presenter och era barn hade aldrig fått ha några kalas.

Det är så tröttsamt med människor som tycker att folk som organiserar hela deras liv "stressar upp sig". Det handlar om effektiv planering för att få vardagen att gå ihop. That's it.

Rich sa...

Jag tycker inte livet verkar vara så jäkla organiserat om man måste stressa så förbannat för att hinna med alla MÅSTE grejor. Verkar vara rena ekorrhjulet. Jag menar självklart att normala grejor som Fyllla/tömma diskamskin, fixa käk, läxläsning osv måste göras varje dag, men att påstå att sortera FOTON är ett måste en dag när det kanske är stressigt det är väl att ta i.

Anonym sa...

Mängden stress är direkt relaterad till mängden arbetsbörda. Organisation hjälper bara så länge tiden finns. När det totala arbetsbörds-tiden (nytt ord för dagen) överstiger antalet vakna/lediga timmar på dagen hjälper ingen organisation i världen.

Det kan ju också vara så att man faktiskt VILL sortera foton, för att man tycker det är lite mysigt. Man kanske har lust att göra något man VILL och inte MÅSTE för en gångs skull. Men maten måste fortfarande lagas, tvätten tvättas osv osv. Enter the "stress" ...

Rich sa...

Men nå´t måste ju vara fel om livet skall bestå av tvätt tvätt tvätt, städ... Folk kanske skulle kunna lämna sina ungar med lite skitiga kläder på dagis. Gräsfläckar på knäna smittar ju trots allt inte, istället för att ställa in mjölkglaset i diskmaskinen så kanske man bara kan skölja det med vatten och anvämnda igen osv osv, så kanske man får tid över för att sortera FOTON i lugn och ro utan att känna ett MÅSDTE över sig hela tiden

Anonym sa...

Jo, jag tror det ligger mycket i det du säger - det är för många måsten idag.
Men om man hjälptes åt lite mer hemma, både män, kvinnor och barn, så hade man hunnit med mycket mer och haft mindre måsten över sig.
Många män har den (på många sätt beundransvärda, men ack så verklighetsfrånvända) egenskapen att de inte SER allt som behöver göras. Om alla tog sin del av ansvaret hade vardagen flutit så mycket lättare.
Det är där problemet ligger (tror jag). Männen ser det inte, och kvinnorna dignar under alla måsten som egentligen borde vara hälften så många.

Herr R sa...

Hej, här har ni en fin debatt på gång.
Jag vågar mig påstå att pudelns kärna är att vara överens. Är man överens om vilken nivå man skall ha hemma, så blir det nog väldigt lite problem.
Men många par verkar inte ens tänka tanken på att prata med varandra om sådant här. Utan utgår bara från att den andra har fel som städar för lite/för mycket.
Det finns ju inga rätt eller fel i detta, så det handlar väl mest om att definiera vad som skall göras hemma en normal vecka.
Sedan är det ju bara att göra det.

Anonym sa...

till rskriverier: det där är en bortförklaring. det vanligaste, när man har en ojämn arbetsfördelning hemma, är att man försöker prata med sin man och han har alla möjliga bortförklaringar till att han inte ska göra lika mycket: främst att det handlar om millimeterrättvisa, att hon är bättre på att göra hushållsarbete, att hon tjatar och är jobbig att lyssna på t.ex. till slut känner hon sig tjatig och gör allt hon ville de skulle dela på själv istället för att slippa bråka...eller som i mitt fall hellre bor själv än passar upp på nånm annan. jag talar av egen erfarenhet. att försöka prata med någon som inte vill göra lika mycket är inte lätt.

Herr R sa...

Anonymous->
Men det jag menar är att man måste komma överens om vad det är som "måste" göras. Innan man blir irriterad på att det inte blir gjort.
Det finns ju inga rätt eller fel. Endel vill ha huset skinande rent, endel tycker att det inte är sådär jättenoga. (Jag till exempel är nog någonstans mitt i mellan.) Vi är ju alla olika.
Min poäng är att man måste börja med att vara överens var städningsribban ligger. Har någon den för högt? Har någon den för lågt? Vad är en rimlig nivå för våran familj osv.
När man är överens om det, är det mycket lättare att komma överens.
Det är iallafall min erfarenhet.

/Herr R

Anonym sa...

Håller med anonymous ovan (jag är anonymous som skrivit de tidigare kommentarerna idag - rörigt? Bäst att sätta namn på sig nu då ...)

Man kan vara hur överens som helst (som i mitt privata fall) men så länge männen inte SER att det där vi kommit överens om att vi ska hjälpas åt att fixa, faktiskt behöver fixas nu, så reduceras man ovillkorligen till en tjat-kärring. Om man inte gör det själv istället, vilket oftas är enklast/lugnast. Då kommer stressen och måstena krypande - igen ...

Herr R sa...

Zio->

Hej, välkommen ut ur anonymiteten.
Självklart blir det vinklat när man jämför rakt av med sina egna, privata erfarenheter. Men å andra sidan, vad skall man annars jämföra med?

Vi verkar ju leva i lite olika världar. Det känns som att du har det jobbigt och snedfördelat.
Det är självklart jättesynd, men jag tror man skall passa sig för att tillskriva slarv och lathet som manliga egenskaper.
Vi är alla olika.

Anonym sa...

Egentligen är det inte så att jag tycker att alla män är lata och slarviga, vi bara funkar på olika sätt. (Tack för det! Bite me FI)
Men oavsett om jag talar av egen erfarenhet eller ej så kvarstår faktum: det händer kanske 1 gång per år att jag pratar med en kvinna som inte har samma upplevelser som jag, medan man ständigt får höra från män att vi kvinnor behöver "stressa av" och "tagga ned".
Jag tror tyvärr inte det är så enkelt som att vi bara är några få som upplever vardagen så här. Jag tror det är några få som inte gör det.

Anonym sa...

Män förstår uppenbarligen inte hur mkt JOBB det innebär att hålla ett hus någotsånär organiserat.
Ni kallar folk som städar för tråk-fior och påstår hedonistiskt att 'något mer måste det väl finnas i livet'. Well, jag kan ge er en ledtråd: både och.
Lite städ måste finnas med, oavsett var man sätter städhets-gränsen. Och om ni tror att livet inte innebär timmar av städande är det uppenbarligen för att NÅN ANNAN har städat åt er hela era liv och att ni inte har en aning om vilken arbetsinsats det innebär.

"Något mer måste väl livet innehålla" - arrrg!! man kokar ju av denna avslöjande kommentar.

Herr R sa...

Anonymous->
Inte min kommentar i och för sig, så jag tänker inte ta åt mig.
Men jag vidmakthåller att det är förlegat och trist att dra alla över en kam. Var är jämlikheten i generaliseringar?

/Herr R

Anonym sa...

Vem är det som säger att någon drar alla över en kam? Det finns säkert massor av jämlika förhållanden och män. Har även erfarenhet av såna. Men jag pekar på hur ett ojämlikt förhållande funkar. Det är nog sällan det beror på att man inte säger ifrån utan att man blir förlöljigad/ förminskad etc. när man gör det. fattar inte varför män tar åt sig om de inte känner igen sig. ingen kan ju komma och påstå att alla män (eller kvinnor) är jättesnälla och att ingen skulle dra nytta av den gamla könsordning som finns.

Herr R sa...

Det jag menade med generalisering var meningarna du skrev ovan:

"Män förstår uppenbarligen inte hur mkt JOBB det innebär att hålla ett hus någotsånär organiserat."
och
"Ni kallar folk som städar för tråk-fior och påstår hedonistiskt att 'något mer måste det väl finnas i livet'."

Det är väl verkligen att dra alla män över en kam?

"Ingen kan ju komma och påstå att alla män (eller kvinnor) är jättesnälla och att ingen skulle dra nytta av den gamla könsordning som finns."
Nej, men det är väl ingen ursäkt? Det gäller väl att bekämpa det där med hull och hår så gott det går. Inte bara stå brevid och surt konstatera att det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Jämlikhet är väl bra för alla? Pojkar, flickor, kvinnor och män.

Anonym sa...

ja, det blir lite konstigt när alla kallar sig samma sak, för de första två påståendena skrev inte jag, men jag vill ändå försvara personen med att jag inte tror hon menade ALLA män. Däremot var det jag som invände emot att det typ alltid skulle vara kvinnans fel (som inte säger ifrån...)när ett förhållande inte är jämlikt: vilket jag tyckte lät som en grov generalisering och som ett fördummande av kvinnor. (Ungefär som att "män kan inte göra fel, det är bara kvinnor som kan.)
Att lära gamla hundar att sitta är presis vad jag försöker med. Men det är verkligen inte lätt när man möter ett motstånd (som exempelvis det inlägget om jag opponerade mig mot): förnekande av att problemet ens kan existera, förlöljigande och allt möjligt. Att man som man hamnar i försvarsställning när man tycker sig blivit generaliserad kan jag ju förstå men jag tycker kvinnor blir generaliserade minst lika ofta och jag fattar inte varför kvinnor inte försvarar sig oftare: ungefär lika ofta som män.