Morgonljuset strilar in genom de där små öppningarna i persiennerna som är gjorda för att trådarna skall kunna löpa fritt.
Utanför gryr morgonen och hela utsikten är täckt av höstkallt morgondis.
I den stora sängen ligger vi tre under det stora täcket och sover.
Mamma och pappa, lika nakna som den dag vi föddes.
Vackra, så otroligt vackra.
Mitt emellan oss ligger sonen. Den fantastiska sonen. I blått polarn o pyret-nattlinne.
Vacker, så otroligt vacker.
Allt medan ljuset intensifieras och vi vaknar en i taget slår det mig att det är vi tre som är nummer ett nu.
Vi tre skall bygga på den framtid som kommer.
Jag älskar er så mycket!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
livet kan vara rätt bra ibland - eller hur ...*ler
kram till dej ..
Skicka en kommentar